The Museum of Ethnography traces its origin to the collections brought together by the Royal Academy of Sciences, and thus dates back to the foundation of the Academy in 1739. Though the Academy concentrated on collecting and studying objects of a “natural” kind (“naturalia”) it also acquired or was donated objects which were fashioned by human hands, then classified as “artificialia” or “curiosa”. These were separately exhibited in a succession of fairly cramped venues occupied by the Academy during the 18th century. Important early collections owned by the museum are those delivered by some of the pupils sent out to various corners of the world by the Swedish naturalist Carl von Linnaeus; objects from Japan, from South and West Africa and from James Cook’s two first journeys. His pupil Anders Sparrman, from 1779 as curator in charge of collections, exhibitions and demonstrations, could in a way be considered as the first director of what was to become the Museum of Ethnography.
In 1831 all the collections had been ultimately separated from the Academy when the newly created Swedish Museum of Natural History opened up in a building at Adolph Fredrik’s Church Square in central Stockholm. At least from 1841 we know that ethnographic collections were exhibited in a separate room in the building. In 1875, records tell us, they were arranged in six small rooms. In hindsight, somewhat amusingly, the ethnographic objects in this new post-academy organisation were formally subsumed under the vertebrate collections. They lacked full time professional attention of their own. This situation more or less remained until 1900 when they were eventually separated from the Museum of Natural History to form the material assets of a new ethnographic museum. The recognition of the independent character of these collections was very much the result of the work and lobbying carried out by the first director of this museum, Hjalmar Stolpe, and by the fact that the collections from mid-19th century started to rapidly grow. This was in turn the result of growing Swedish contacts with far-off societies and cultures, a history that the museum collections, archives and library mirror. Big exhibitions were staged in Sweden which also included ethnographic displays. Scientific expeditions were sent off not only to arctic places - missionaries established themselves on all continents; diplomatic and other contacts grew; and the development of transports made the world more accessible.
The first few decades of the 20th century was the period when the ethnographic as well as archaeological collections expanded in earnest, making the museum far outgrow its dated premises in central Stockholm. In 1930 the museum was transferred to army barracks in the green belt immediately east of the city centre, which were transformed into a functioning museum. These premises were, however, hardly suited for a modern museum and after a protracted campaign the museum in 1978 could move into the modern building, at the same site, tailored for its needs, premises which it occupies today. The museum nowadays houses some 220.000 objects, archives dating back to the early 18th century, a substantial, partly unique library, close to a million photographs and images and 3,000 m2 of exhibitions.
From 1902 the museum functioned as a section of the Swedish Museum of Natural History and in 1966 it became an independent authority under the government. From 1999 it was one of four museums under a newly created authority, the National Museums of World Culture.
The first image shows the museum as it looks like today in its new building. There is also an overview of what the museum looked like before then (on the same spot) when it was housed in old army barracks, and how it appeared earlier in the 20th century when it was situated in central Stockholm. An image from that time shows a part from the Japanese display, and a current image shows a part of a Kongo exhibition, in this case a recreation of the Kongo display in a big exhibition in 1907 about Swedish missionary fields in the world.
Etnografiska Museet söker sitt upphov i de samlingar som fördes samman av Kungliga Vetenskapsakademien, och ursprunget kan därför spåras tillbaka till dess grundande år 1739. Även om Akademien koncentrerade sig på att samla och studera föremål skapade av naturen (”naturalia”) så förvärvade den eller donerades den också föremål som skapats av människohänder, vilka med dåtidens uttryck kallades ”artificialia” eller ”kuriosa”. Dessa visades separat uppställda i kabinett i den serie av trånga lokaler som Akademien huserade i under 1700-talet. Viktiga tidiga samlingar ägda av museet utgör de som levererades av naturvetaren Carl von Linneus lärjungar utsända till jordens alla hörn, samlingar från Japan, Syd- och Västafrika liksom från James Cook’s två första resor. Hans lärjunge Anders Sparrman kan på sätt och vis betraktas som Etnografiska Museets förste chef då han från 1779 var intendent vid Akademien ansvarig för samlingarna, utställningarna och dessas demonstration.
1831 skiljdes samlingarna slutligen från Vetenskapsakademien i och med att det nyinrättade Naturhistoriska Riksmuseet öppnade sina portar vid Adolf Fredriks Kyrkoplan i centrala Stockholm. Vi vet att åtminstone från 1841 visades de etnografiska samlingarna upp i ett eget rum, och från 1875 finns det information om att man kunde beskåda etnografika i sex små rum. Ett i dagens ljus något lustigt förhållande var att de etnografiska samlingarna i den organisation, som ersatte den man befunnit sig i under akademie-tiden, nu tillhörde vertebratavdelningen på Riksmuseet, dvs. ”ryggradsdjuren”. Det fanns under hela denna tid knappast någon professionell personal som speciellt tog hand om och kunskapsmässigt ansvarade för de etnografiska föremålen. Situationen förblev på det viset ända tills dessa samlingar år 1900 slutligen skiljdes från Naturhistoriska Riksmuseet för att forma den materiella basen för ett självständigt etnografiskt museum. Att man till slut kom att erkänna samlingarnas berättigande till ett eget museum kan till största delen tillskrivas det enträgna arbete som museets förste chef Hjalmar Stolpe lade ner på att propagera för att Sverige också borde ha ett centralt etnografiskt museum. Han hade här stor hjälp av att samlingarna från mitten på 1800-talet började snabbt växa i omfattning. Svenska kontakter med fjärran samhällen och kulturer ökade i antal och intensitet, en historia som museets samlingar, arkiv och bibliotek speglar. Stora utställningar arrangerades nu också i Sverige i vilka det kunde förekomma speciella utställningar av ett etnografiskt slag. Vetenskapliga expeditioner sändes inte bara iväg till arktiska trakter, vilket länge nästan uteslutande varit fallet. Missionärer etablerade sig i jordens alla hörn. Diplomatiska och andra kontakter växte i omfattning och transportmedlens utveckling gjorde världen alltmer tillgänglig.
Under 1900 talets första decennier växte de etnografiska såväl som de arkeologiska samlingarna på allvar, vilket gjorde att museet växte ur sina föråldrade lokaler i centrala Stockholm. År 1930 flyttades därför museet till ett antal kaserner på Gärdet, som övergivits av ett dragonregemente, och ett fungerande museum inreddes. Dessa lokaler var emellertid inte heller anpassade för ett modernt museums behov, så efter utdraget propagerande för nya byggnader kunde museet äntligen år 1978 flytta in i den moderna byggnad det nu hyses i. Denna byggnad har uppförts på de gamla kasernernas plats och fyller i allt väsentligt museets behov. Här kan museet ta hand om runt 220.000 föremål av alla de slag, ett arkiv sträckande sig tillbaka till sjuttonhundratalets början, ett betydande och till delar unikt bibliotek, närapå en miljon fotografier och bilder och visa upp 3.000 m2 utställningar.
Organisatoriskt fungerade museet från 1902 som en sektion under Naturhistoriska Riksmuseet, för att fr.o.m. 1966 verka som en egen myndighet. 1999 inrättades slutligen Statens Museer för Världskultur, en ny statlig myndighet till vilken Etnografiska Museet också hör.
Den första bilden visar museet som det ser ut idag i sin nya byggnad. Där finns också en flygbild av hur museet såg ut innan dess (beläget på samma plats) när det var inrymt i gamla dragon kaserner, och hur det tedde sig tidigare under 1900-talet då det var beläget i centrala Stockholm. En bild från den tiden visar en del av den japanska utställningen, och en bild från våra dagar visar en del av en utställning om Kongo. I detta fall rör det sig om en återskapad Kongoutställning från 1907 års stora utställning den svenska missionens olika fält.